Sir Harry Mortimer och hans amerikanskfödda lady, kallad Kat, firar bröllopsdag med en resa till Venedig. Det ska bli romantiskt, är tanken, men så blir de ‒ som vanligt, frestas man tilllägga ‒ inblandade i ett mordfall. Det här gäller en amerikan som uppehållit sig i Venedig under förevändning att vara författare, men tydligen också haft någon annan sorts sysselsättning. Praktiskt nog är de allra flesta misstänkta engelsktalande, och även många i lokalbefolkningen, vilket inte känns alldeles realistiskt, när det utspelar sig i början av trettiotalet.
Å ena sidan förstår jag att småstaden Mydworth ("in darkest Sussex", som Kat uttrycker det) inte kan härbärgera hur många mord som helst. Å andra sidan går det inte att komma ifrån att de här kortromanerna är som bäst när de utspelar sig i engelsk miljö, allra helst på Mydworth Manor, Harrys familjegods. Här kompenseras det med gondoler och vaporetti, pastamiddagar och operabesök, men att ett engelsk-amerikanskt par sköter en diskret utredning av ett dödsfall som borde engagera den italienska polisen blir svårare att acceptera än att Harry som traktens aristokrat gör motsvarande på hemmaplan. Det är ändå rätt imponerande att sviten nu är uppe i femton nummer utan att jag har tröttnat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar