Om jag har gjort min research rätt ska det numera finnas nio böcker i den här serien om Sara Vallén, som är polis i Lund. Den lokala anknytningen var det som gjorde mig nyfiken, och den får man verkligen i form av gator och andra miljöer. Det är också väl beskrivet hur det bakom en tjusig fasad kan dölja sig olika former av elände, även i en privilegierad samhällsklass.
Först hittar Sara Valléns son en svårt misshandlad flicka i en rhododendronbuske i Stadsparken i Lund. Eftersom han är inblandad får Sara, åtminstone ett tag, inte sköta utredningen som hon annars hade gjort, men hon blir inte helt åsidosatt (eller låter sig inte ställas åt sidan, ska vi kanske säga). Runt henne finns ett team, som ser ut som det brukar i polisromaner, med några som kan sitt jobb och tar det på allvar, och någon som inte tar det fullt så allvarligt. Författaren placerar sig därmed i en tradition från Sjöwall/Wahlöö och framåt, där polisarbetet beskrivs realistiskt och ingående, och eftersom Sahlström själv har ett förflutet inom polisen tvivlar jag inte på att det är verklighetsanknutet.
Första halvan av boken är avgjort bäst, för då är det fortfarande spännande. Sedan blir det en för lång transportsträcka fram till upplösningen, som jag inte riktigt tycker håller samma klass. (Transportsträckan består för all del av både ytterligare dödsfall och jakt efter misstänkta.) Där tar också ett sidospår om Sara Valléns privatliv mer plats än vad jag hade önskat mig. Sammanfattningsvis tycker jag att det här är ett gott hantverk, men inte har något mer än lundamiljön som gör att boken sticker ut i mängden, och det räcker inte riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar