Greppet att låta en romans handling utspela sig under en enda dag är använt tidigare, men kan vara effektivt om det hanteras på rätt sätt. Utan paralleller i övrigt tänker jag på Hjalmar Bergmans Markurells i Wadköping, som handlar om en dag från morgon till kväll, men också har avsnitt som ger bakgrund till dagens händelser.
Här befinner vi oss i någon sorts nutid, i varje fall en tid som infaller efter att pandemin har peakat, men ännu inte helt lagts till handlingarna. (Baksidestexten säger "en inte alltför avlägsen framtid", och det händer vissa saker som pekar på att det kan vara så.) Huvudpersonen Maggie är författare, åtminstone på så sätt att hon har skrivit böcker som har kommit ut, men just nu verkar hon inte skriva mycket alls. Hennes man är konstnär, och målar visserligen både den aktuella dagen och i allmänhet, men inte heller han har samma fart i karriären som tidigare. De bor sedan ett litet tag i Malmö efter att ha lämnat ett radhus i Stockholmsområdet, dels på grund av pandemin, dels på grund av ekonomin. Tillsammans med dem bor sonen David som går på gymnasiet, och så finns där också ett rum åt den äldre sonen Tom. Honom har de inte sett på ett bra tag, och ingen av dem vet riktigt var han befinner sig eller vad han gör. Möjligen är han med i något av de aktivistiska sammanhang som Malmö flödar över av, i varje fall i den här fiktionen. Den aktuella dagen är en fredag, och av någon anledning tror åtminstone Maggie att han ska komma hem just en fredag, så då anstränger hon sig lite extra med maten.
Det är en för dagens förhållande ovanligt kort roman, bara ungefär tvåhundra sidor, men den är ovanligt lagom lång. Det som ska berättas finns där, och även om det händer både stora och små saker är det inte något av det som tilllåts bre ut sig i oändlighet. Det är av olika skäl ingen glad tillvaro familjen har, för Toms frånvaro är inte det enda olösta problemet. Snarare hopar de sig, utan att någon tar tag i dem så som man hade önskat för deras egen skull att de hade kraft till. Det betyder inte att allt är nattsvart, men alla de tre närvarande i familjen verkar ha svårt att ta vara på de ljusglimtar som finns. Att de alla tre nöjer sig med det otillfredsställande är vad jag identifierar som ett genomgående tema. Utan att vara spektakulär i handling eller språk är den här boken faktiskt en läsupplevelse som jag inte gissade att jag skulle få just här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar