Ett vanligt feelgoodupplägg, så vanligt att det närmast har blivit standard, är "ung kvinna flyttar till småstad, startar ny karriär och träffar potentiell partner". På vägen ska det finnas lite problem, exempelvis genom att karriären stöter på hinder eller att den potentielle partnern är motvillig. I de här avseendena är detta en typisk feelgood, men här finns definitivt också originella inslag.
Huvudpersonen Iris är akademiker, och hennes nya eller halvnya karriär består i att ta hand om ett fynd av gamla böcker i Strängnäs, dit hon alltså flyttar från sin tidigare tillvaro som mambo i Gustavsberg och doktorand vid Stockholms universitet. Det gör att det här på många sätt ligger långt från de traditionella starta eget-berättelserna om surdegsbagerier, hattaffärer eller andra härligheter.
Här finns också ett inslag som är mer typiskt i deckare av olika slag, nämligen en oförklarad historia i dåtid. Sådant har man ju också stött på förr, men här är det en medeltida sägen om en munk och en nunna som sägs ha fått barn tillsammans. Hur det ligger till med sanningshalten i den är länge okänt för Iris och hennes nutida omgivning, men vi läsare får i återblickar så mycket information att vi åtminstone vet att de båda har funnits och haft en relation. Hur den relaterar till nutiden behöver man inte ha läst väldigt mycket spänningslitteratur för att lista ut, men det gör faktiskt inte så mycket.
Osökta möjligheter att berätta om Strängnäs historia infinner sig förstås, och där kan det understundom blir lite långrandigt. Man får det man behöver ända från stadens etablering med kloster och domkyrka fram till nittonhundratalspoeten Bo Setterlind, som var den som myntade uttrycket "gula rosornas stad". Och varje inblandat hus har sin historia, nogsamt berättade i intrigen och i ett (för) långt efterord.
Normalt är jag inte förtjust i alltför omfattande inslag av den sorten, inte heller i en bok som håller måttet för övrigt. Men här fungerar det på något sätt, eftersom Iris som inflyttad och historiker rimligen måste orientera sig i allt detta. Därmed är det här en oväntat bra historia, även för oss som aldrig har varit i Strängnäs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar