Detta är en svårdefinierad novell, för den är både spökhistoria och kriminalnovell, två genrer som normalt utesluter varandra. Den är också en illustration av hur det till synes perfekta brottet inte är så perfekt när brottslingens nerver sätts på prov. Möjligen ska de övernaturliga inslagen ses som resultat av hans dåliga samvete snarare än tecken på att det verkligen finns spöken.
Vincent O'Sullivan finns på Wikipedia, men han verkar annars i stort sett bortglömd. Det har han inte helt förtjänat, tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar