onsdag 26 november 2025

140. Therese Bohman: Kammakargatan


Ett tidigare verk av Therese Bohman jämförs av en bedömare på omslagsfliken med Hjalmar Söderberg. Snarare än dennes melankoliska flanerande får den här kortromanen mig att tänka på Klas Östergrens skildringar av den stora våningen på Hornsgatan i Gentlemen med uppföljare. (Det finns fler som har gjort den kopplingen, ser man när man surfar runt bland recensionerna.) Inte bara figurerar en lägenhet som rimligen bör vara större och dyrare än de boende skulle ha råd med, berättarjaget i Kammakargatan delar också namn med sin författare, precis som det i Gentlemen figurerar en författare som heter Klas Östergren.

Det hela utspelar sig på nittiotalet, och fiktionens Therese Bohman flyttar till Stockholm för att läsa kulturvetarlinjen på universitetet. Hon hittar bostad i form av ett hyresrum i en förort, men genom bekantskapen med en kurskompis, Andreas, får hon möjlighet att hyra ett krypin på vinden på Kammakargatan. I en större lägenhet längre ner i huset bor Andreas med sin kompis Roman, som pluggar, jobbar extra på antikvariat och dessutom producerar ett litteraturfanzine. Therese finner sig snart tillbringa sin mesta tid i denna större lägenhet, inte minst eftersom där hålls fester nästan varje helg.

Själv har jag bara distanskurserfarenhet av just Stockholms universitet, men jag gick på ett antal introduktionsmöten och A-kurser på nittiotalet på ett annat stort universitet och känner mycket väl igen delar av Thereses tillvaro. Där är såväl tidlösa (inbillar jag mig) inslag som att navigera rätt bland kurslitteratur och tentor som mer tidsbundna detaljer, såsom att betala terminsräkning och få ett papperskvitto. Och antikvariatet där Roman jobbar har jag både besökt och handlat på, fast det är stängt sedan 2019. Det har hänt mycket på de tjugoåtta år som har gått sedan den fiktiva Therese kom till Stockholm.

Mer än handlingen är det ändå stämningen som definierar den här historien. Även om den nog har drag av flanörens (flanösens) melankoli är den i min läsning mest en förväntan inför det vuxenliv som börjar här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar