Jan Olsson var den förste chefen för rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp, och han vet alltså vad han skriver om när han nu i skönlitterär form berättar om "ett fiktivt kriminalfall från verkligheten". Det börjar hösten 1988 med ett fynd av likdelar (armar och ben från en kvinna) vid en kyrkogårdsmur. Sedan beskrivs hur den lokala, lite självtillräckliga, poliskåren arbetar med utredningen, så småningom med hjälp av gärningsmannaprofilgruppen. Det är snarare intressant än spännande, för det går framåt långsamt men stadigt tills poliserna har bilden klar för sig av vad som har hänt. Frågan är bara om det är vad som verkligen hände. Roligt blir det bara när de överväger att koppla in TV-programmet Eftersökt och dess expert doktor Pangloss som har "en lika ovanlig som genial förmåga att hela tiden säga samma sak på olika sätt".
Jag började undra om jag hela livet har missuppfattat vad en vindruta är, med tanke på att den hissas ner liksom i en tidigare bok, men det verkar ändå som om jag har haft oturen att på kort tid läsa två böcker med samma fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar