Parallellt med den svenska kursboken har jag för min distanskurs också läst denna engelska översikt över kriminallitteraturen från början till nu. Författaren rör sig mycket sällan utanför det engelska språkområdet; det enda som berör Sverige tror jag är fem rader om Sjöwall/Wahlöö. Men inom det som behandlas är det vad man kallar en myllrande persongalleri, så att jag ibland har svårt att hålla fokus på vem som är författare och vem som är detektiv av alla som nämns.
Det hindrar inte att det pekas på sådant som jag aldrig har tänkt på, som att Sherlock Holmes inte presenterar sina fynd för Watson (och därmed inte heller för läsaren) på det sättet som senare blev regel inom pusseldeckaren. Det är kanske inte så svårt att vara briljant om man har mycket mer information än alla andra.
Mest intressant tycker jag de två första avsnitten är, som handlar om "Detection" och "Death", grovt räknat 1800-talet respektive första hälften av 1900-talet. En annan sak jag inte tänkt på tidigare, men som motiverar rubriken "Death", är att det är först under 1900-talet som mord blir allenarådande som det brott som ska utredas. Dessförinnan förekom ofta stöld och kidnappning och annat. Den sista tredjedelen, som handlar om genrens mångfald under de senaste 50-60 åren, blir lite för detaljrik och hade nog vunnit på lite sovring. Å andra sidan är det förstås viktigt att förmedla hur förgrenad deckargenren har blivit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar