Ebbe Carlsson har väl knappast gått till historien som författare; det här blev hans enda bok under eget namn. Med det ska förstås att han också är en av de många som nämns som tänkbara bakom pseudonymen Bo Balderson, men det tror jag själv inte så mycket på. Dels var han ung och okänd journalist när Balderson började publicera sig, dels är inte den här boken alls av samma klass. Snarare får jag intrycket att Ebbe Carlsson hade blivit känd och tog chansen att få ut en bok innan det var för sent. Han dog 1992, året efter att den här boken kom ut.
Historien innehåller sådana tidstypiska drag som kurder, buggning och vapensmuggling (och "det fenomenala ordbehandlingsprogrammet Word Perfect"). Vanliga poliser är i stort sett hederliga människor med gott uppsåt, polischefer (som länspolismästaren Holm) är däremot karriärister som inte tillför utredningen något vettigt. Som synes har boken också drag av nyckelroman. En del personer, som Jan Guillou och Henning Sjöström, figurerar under sina egna namn, andra är lätt maskerade, som "den kände kriminologen Mikael P O Olovsson" och utrikesminister Leif Johansson, som väl ska vara Sten Andersson. Vad gäller honom tycker jag att det borde ha varit möjligt att vara både elakare och roligare. Det enda jag skrattade åt var yttrandet "I så fall måste jag nog tala med Yassir om saken", som jag tror också i någon variant fanns med i en Helt apropå-sketch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar