Det är ingen slump att författarens alter ego har H P Lovecraft i bokhyllan i en ruta på sidan 94:
(Frågan är hur mycket slump det är att jag läser den här serieromanen parallellt med att jag lyssnar på Lovecraft. Inlägg om det kommer vad det lider.)
Det är skräck av den där sorten som bygger på vansinne och missbildningar, och det är inte min bästa genre. Jag blir helt enkelt inte tillräckligt rädd av det, möjligen lite illamående ibland. Det är ändå skickligt gjort, tycker jag, och seriemediet lämpar sig minst lika bra för det här innehållet som den traditionella texten.
Här undrar man ju till exempel när det ska börja krylla av råttor på bakgården:
Och plötsligt kommer det en stadsbild från Falköping:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar