fredag 14 augusti 2020

144. Graham Greene: Slutet på historien


Bokcirkeln som jag är med i avslutade häromdagen temat de sju dödssynderna med den här klassikern, som avses anknyta till synden avund. Det är en historia om otrohet, som ju på sätt och vis är en sida av avund, och innehållet ska här endast antydas. Det är en författare, Maurice Bendrix, som berättar om hur han har ett förhållande med en gift kvinna, Sarah, samtidigt som han umgås med henne och hennes man, Henry, under förevändningen att han skriver en bok, där han behöver veta mer om hur det är att vara statstjänsteman, som Henry är. Identiteten som författare är inte det enda som greenologer har velat se självbiografiskt; bland annat finns det en skildring av ett bombanfall under andra världskriget som ska ha sin motsvarighet i författarens eget liv.

Boken är intressant inte minst eftersom den skildrar författarens - det vill säga Bendrix' - arbete och hans resonemang om hur han väljer att berätta den historia som vi får läsa. Titeln antyder att det handlar om hur det slutar, men det är inte hela sanningen, och jag kommer att tänka på det berömda Churchill-citatet "This is not the end".

Med tanke på att boken hade följt med mig i ett antal flyttar under tjugoåtta år var det inte dumt att få en anledning att faktiskt läsa den.

2 kommentarer:

  1. Svar
    1. Vi pratade om den på cirkeln, men ingen av oss kunde minnas att vi hade sett den.

      Radera