Ibland känns det som om Asterix-serien inte utvecklas, utan föddes färdig 1959 och sedan bara har varierat samma tema i olika miljöer, omväxlande i "den lilla byn som vi känner så väl" och i andra länder, där stereotyper ofta är utgångspunkten för humorn. Men det här albumet för in något helt annat än vad som tidigare förekommit; det är faktiskt så att man undrar vad som har hänt i produktionen. Det hade varit mer förståeligt om det hade varit den första delen av en ny tecknare och manusförfattare, men det är fortfarande Albert Uderzo på egen hand.
Asterix' by får här besök från yttre rymden, och det påverkar även teckningsstilen, där det finns ett antal helsidor av en sort som annars har varit ovanlig i tidigare delar:
Bland besökarna finns Seri, den lilaklädde till höger, och ett antal superkloner, varav en ses till vänster:
Både vad gäller namn och gestalt är de förstås blinkningar till andra genrer inom seriemediet, liksom den pidgintalande Nagma (observera också anagrammet i hans replik!):
som intressant nog påminner en del om både Unkelfix från Det stora bygrälet och Semper Batallius från Asterix och tvedräkten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar