Det är trevligt att kunna konstatera att de två första Asterix-albumen av det nya teamet Ferri/Conrad inte var lyckträffar. Även den här delen är ett album som väl mäter sig med de gamla klassikerna från Goscinnys och Uderzos tid, då när vartannat album utspelade sig någonstans utanför Gallien och lekte med stereotypa uppfattning om andra folk.
Här är ramhandlingen att det arrangeras ett vagnslopp genom Italien, och då är det förstås tillfälle att låta moderna italienska kändisar figurera i småroller:
Man kan bocka av det mesta man väntar sig - ett lutande torn, en stad som är under byggnad ute i våtmarker, runda brödkakor till middag etc. Eftersom det är ett internationellt lopp återanvänds också gimmicken att låta typsnitt signalera vilket folkslag som talar:
Men mest fascinerad är jag nu 2020 av att hitta det här namnet på en av de tävlande i ett album från 2017:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar