fredag 15 oktober 2021

171. Liza Marklund: Polcirkeln


Någon hel bok av Liza Marklund har jag inte läst tidigare - jag var inte alls med i starten av hennes deckarserie om Annika Bengtzon, och efter ett tag kändes det som om den hade vuxit så att det blev ett stort projekt om man skulle börja med den. Nu återkommer hon alltså till genren. Det här anges vara första boken i en trilogi, som är helt fristående från hennes tidigare böcker. Jag fick ögonen på den först genom podden Deckardårarna (finns där poddar finns, som det brukar heta), sedan på bibliotekets hylla med korttidslån. Det snygga omslaget av Amanda Aspeborg är därmed något påverkat av en klisterdekal, men man får tänka sig hur det skulle vara utan.

Polcirkeln är namnet på en bokcirkel med fem flickor, eller så småningom unga kvinnor, som inleds redan när de går i sjuan, inom ramen för "fritt valt arbete" - en tidsmarkör så god som någon. När den här historiens ena lager utspelar sig, våren och sommaren 1980, har de hunnit fram till andra året på gymnasiet, och har inte riktigt samma nära relation som innan, men de ses ändå en gång i månaden i en lånad lokal på biblioteket (se omslaget ovan). Det andra lagret av boken utspelar sig kring jul 2019, när en kropp hittas ingjuten i en bro som behöver byggas om. Av allt att döma har den legat där sedan 1980, när bron byggdes - och en av bokcirkelns medlemmar försvann. Den händelsen har förstås påverkat såväl de fyra kvarvarande som ett antal familjer och resten av bygden.

Det är inte bara skoltillvaron som fungerar som tidsmarkör i berättelsen. I de avsnitt som utspelar sig 1980 är det tugggummin och jeans av då kända märken - tror jag, jag är lite för ung för att vara säker - och 2019 är det poddar och shiraz, förutom att en av cirkeldeltagarna har hunnit bli sverigedemokrat. Ibland tar sådana inslag i skönlitteratur över för mycket, men här tycker jag att det genomgående balanserar på rätt sida om gränsen. Bara det att jag tycker att det fungerar, trots att jag inte har tonårsminnen av 1980, är ett gott betyg.

Historien berättas på ett skickligt sätt, där var och en av de fem står i fokus i varsitt avsnitt, dels i dåtid, dels i nutid, och de böcker de har valt till cirkeln är ett viktigt inslag. Jag har inte läst alla de fem verk som de hinner med, men det framgår så mycket som att de inte är slumpmässigt valda av författaren, utan fyller sin funktion som ledtrådar till gåtans lösning.

Förutom själva kompositionen är annars miljön det jag uppskattar mest. Det utspelar sig i det fiktiva Stenträsk i norra Norrlands inland. Ett insprängt faktaavsnitt placerar in staden - inte byn, det är noga! - mellan Piteå och Jokkmokk, förhållandevis exakt med tanke på hur fiktivt det är. Skillnaderna i årstid mellan dåtidens sommar och nutidens vinter gör att det kan bli både midnattssol och polarnatt. Det är också intressant med något skönlitterärt från den här delen av Sverige där det faktiskt levs stadsliv och inte i någon större utsträckning friluftsliv.

Nu verkar det kanske som om jag inte har så höga tankar om själva gåtan, men så är det inte. Den bygger på förutsättningar som inte är uppenbara, och liksom hos själva Agatha Christie måste man läsa noga för att inte förledas att tro att man har fått reda på något som man faktiskt bara själv har förutsatt. Det har läsaren gemensamt med polisen under ledning av en gammal bekant/vän/pojkvän till Polcirkelns deltagare, men jag tycker ändå att han kommer ifrån utredningen med hedern i behåll, liksom författaren verkligen gör.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar