20. Vilhelm Moberg: Raskens

Efter TV-serien med Sven Wollter som den indelte soldaten Rask har nog många bilden av honom på näthinnan, och boken har kommit något i skymundan. Men den är verkligen värd att läsa för sin egen skull, fast den i år fyller 95, och utspelar sig några decennier innan den skrevs.

Man får följa Rask ända från hans tid som dräng, det vill säga innan han har fått sitt soldatnamn, genom hela livet, om spoilern ursäktas. Det ställer krav på författaren vad gäller urvalet av händelser som berättas, för man kan förstås inte ta med allt, men man måste ändå ge något mer än bara hur många barn som föds och hur många år det går mellan viktiga händelser. Jag tycker att Moberg lyckas med det här.

Subtiliteternas mästare är han däremot inte. Det är tydligt vem man ska hålla med och inte, och sensmoralen kan man inte missa. Det är den som är skötsam och (relativt) nykter som klarar sig bäst, och den som super och slösar går det illa för. Rasken ska vara glad att han har fått sin Ida till hustru, denna strävsamma och anspråkslösa varelse, och det är han också för det mesta. Av de två är det definitivt hon som är mest sympatiskt skildrad. Rasken själv är alltid lite för envis, lite för stursk och lite för hetsig, men i hans relationer med bönderna omkring ska vi förstås stå på hans sida.

Inläsningen av Magnus Roosman är bra, förutom att någon som skulle ha redigerat bort ett antal omtagningar har missat det. Det är faktiskt inte godtagbart i en kommersiell ljudbok.