Det här är "den svåra andra boken" - den första var Oskuld och oleander, som jag nu har mer blandade minnen av än det länkade inlägget antyder. Iris Bure, som där agerade privatdetektiv i sitt gamla barndomshem, får nu anledning att åka till Dalsland. Där finns hennes familjs gamla sommarhus, nu bebott av kusinen Ingrid, som hon inte har haft så mycket kontakt med i vuxen ålder. Det framgår att det finns anledningar till det. Nu har en systerdotter till Ingrid försvunnit däromkring, och eftersom det eventuellt kan finnas kopplingar till något som Iris och Ingrid upplevde en sommar på åttiotalet åker Iris dit.
Sedan vidtar ett ändlöst åkande på skogsvägar i jakt på den försvunna flickan (och två granntvillingar som också har försvunnit), och så småningom också andra personer. Jag har svårt att riktigt följa med hur de tar sig hit och dit, och alldeles realistiskt är det inte heller att ingen kontaktar polisen för att få hjälp. Iris pendlar mellan att få ingivelser om hur något hänger ihop och att glömma bort något grundläggande och viktigt; möjligen är detta ett realistiskt sätt att beskriva hur en person under stress kan uppföra sig. Men det fungerar sämre i fiktionen.
Själva intrigen är ändå godtagbar och verkligen inte sämre än mycket annat i genren. Hade det varit hundra sidor kortare hade jag kunnat vara positiv med betydligt färre förbehåll. Kanske hade då också någon galande gök kunnat strykas, och det hade varit bra, med tanke på att göken inte gal i augusti, när det utspelar sig. Annars är miljön det som höjer den här boken - om det bara inte hade varit så förtvivlat mycket av den. Det är växter, vilda och odlade, det är porslinsdekorer och det är inredningsdetaljer både hemma hos Ingrid och alla andra som får påhälsning. Ingenting är direkt dåligt, men det är ett överflöd som inte motiveras av handlingen.
Som synes är jag kluven till den här boken. Det beror nog på att den hade kunnat vara så mycket bättre. Författaren kan berätta, men skulle behöva en redaktör som var strängare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar