Det är en ganska enkel slutledning som krävs för att identifiera mördaren i den här korta novellen - eller om man så vill, det krävs att man känner till en sak som ligger i gränslandet mellan allmänbildning och trivia. Kan man det så inser man hur det måste ligga till, kan man det inte lär man inte kunna sluta sig till vem som är mördaren av något annat vi läsare får reda på. Mordoffret får i sig cyanid, detta klassiska deckargift, och hinner just vidta en åtgärd för att peka ut sin mördare. Dessförinnan har det handlat om värdefulla originalmanuskript som han har i sin ägo, vilka föranleder ett besök av en extraknäckande detektiv, praktiskt nog. Synnerligen engelskt och typiskt för genren, kan man konstatera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar