Den här klassiska barnboken är klassisk inte minst på grund av Margaretha Krooks superb(r)a inläsning, som vi är många som har hört i radio. Nu finns den - tillsammans med kommande delar - tillgänglig även på andra sätt. När jag tog fram mitt exemplar av boken, en samlingsvolym från en bokrea någon gång i vuxen ålder, upptäckte jag att inläsningen faktiskt är förkortad här och var. Man märker det inte när man lyssnar, för det är snyggt gjort, men när jag skulle se om en viss scen fanns illustrerad visade det sig att den var längre än jag mindes från min lyssning någon timme innan. Det var inte enda stället, framgick vid närmare studium.
Nåväl, det här är ändå mycket njutbar lyssning som man även som vuxen kan ha stort nöje av. Det handlar om Carl, sju år, och Anton, fem år, som ska tillbringa några sommarveckor hos sin morfar, prosten, och sin mormor, prostinnan, i Borgholm på Öland. (Det tänkes utspela sig någon gång i anslutning till att boken kom på sjuttiotalet, men i en vid det laget något ålderdomlig miljö. Ölandsbron är ny, får man reda på, men prostparet har hembiträde.) Anton är den av pojkarna som gör mest avtryck - han är som Carl beskriver honom ett barn som råkar ut för saker. Ofta är det morfar prosten som blir lidande genom att ett golvur välter, att kräftorna förlorar sitt spad när de får leka i badkaret eller rent allmänt att han förorsakas någon utgift. Det går inte att beskriva honom på något annat sätt än att han är snål, även om uttrycket i boken är sparsam, om jag minns rätt. Prostinnan däremot är förtjust i sina barnbarn, även om hon också är bekymrad av och till över den oreda som deras besök för med sig.
Som vanligt med barnböcker som man minns som normallånga är den här ganska kort, en dryg timme att lyssna på. Det betyder förstås att många kan ta sig tid att lyssna, och det är som sagt inte ett verk som behöver förses med en övre åldersgräns.
