Min erfarenhet av skrivarhandböcker är att de allra flesta rymmer något matnyttigt, men att allt inte är matnyttigt för alla. Vad man själv kan ha nytta och glädje av måste man försöka komma fram till själv, och man ska inte döma ut en bok för att den till en början inte verkar givande. (En komplikation när jag ska ta ställning till den här är dessutom att jag har läst kapitlen i en annan ordning än författaren har ordnat dem, eftersom det är så planeringen är på den kurs där det här är kurslitteratur.)
Det här är alltså en handbok i att skriva poesi, lyrik, dikter eller vad man vill kalla det för. Den termdiskussionen är inte huvudsaken här eller i boken. Det är överhuvudtaget inte en bok som diskuterar termer så mycket som en del andra - vill man lära sig alla versmått får man hitta något annat. Snarare är det en bok som diskuterar några övergripande teman som kan vara nyttiga - rentav nödvändiga - att förhålla sig till om man skriver poesi, oavsett om man väljer fri eller bunden form. Det handlar om sådant som bilder, rytmer och teman, allt behandlat av författaren utifrån hans erfarenhet som poet och lärare på skrivkurser.
Om man tycker att man får något matnyttigt med sig beror alltså mycket på om man delar författarens syn på de frågorna, eller i varje fall är öppen för att ta till sig åtminstone delar av den. Han är alltså å ena sidan otvetydigt kompetent i sammanhanget, å andra sidan inte så tvärsäker om hans erfarenhet skulle kunna göra honom. Det ställer krav på läsaren att just förhålla sig självständigt, men är man beredd på det är det här en bok att rekommendera och återvända till.
