Margery Allingham nämns ofta bland deckardrottningarna i skiktet närmast under Agatha Christie och Dorothy L. Sayers, men jag har faktiskt aldrig läst något av henne tidigare. Hennes mest återkommande problemlösare är Albert Campion, och det är också han som är huvudperson i den här julnovellen.
Campion bjuds in för att fira jul hos goda vänner - eller vad man ska beskriva dem som. Han är först inte särskilt benägen att tacka ja, men så får han också brev från dottern i familjen som ber honom komma, eftersom övriga gäster är så förskräckliga. Det får man ge henne rätt i, när man träffar dem. Framför allt gäller det ett nyrikt par med vidhängande son, som tänks vara ett lämpligt parti för dottern, som dock har bjudit en egen ung man som gäst. Scenen när det grälas om vem av dem som ska få äran att vara jultomte vid den årliga bjudningen för godsets arrendatorer (och deras barn) är stor komik, och även i övrigt är humor ett av Allinghams mest framträdande grepp. Jag tycker att hon lyckas hålla den på en lagom nivå utan att handlingen blir farsartad, och utan att det brott som inträffar kommer i skymundan. Snarare är det mycket framträdande eftersom det handlar om den gästande nyrika damens diamanthalsband, som alla talar om och understryker hur värdefullt det är. Sedan är det ändå något av en överraskning vad som händer med det och hur det klaras upp. Extra plus delas också ut för den fina julstämningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar