När jag ser bakåt i bloggen framgår det att jag tydligen har börjat på två olika serier av Christoffer Holst utan att komma vidare i dem ‒ och dessutom utan att känna någon särskild saknad efter dem. Den ena, som var renodlad feelgood, uppskattade jag mer än den andra, som var ömsom feelgood, ömsom deckare, och i de delarna inte ens särskilt mysig. Den här, första delen i en ny serie, är något av samma sak, men här lyckas genrekorsningen bättre av någon anledning som jag inte riktigt själv kan göra reda för.
Det handlar i huvudsak om de två systrarna Louise och Lina, ett något omaka systerpar, eftersom de är halvsystrar med sådär trettio års åldersskillnad och har lärt känna varandra först i vuxen ålder. De har ändå kommit varandra nära, fast det bara är Louise, den äldre av dem, som har en fungerande relation med deras gemensamma pappa. Han verkar se Lina mest som ett pinsamt misstag som man inte ska tala om och långt mindre träffa. Louise har gjort en fin karriär i tidningsbranschen, bland annat med ett magasin som bär hennes eget namn ‒ det må väl vara obetaget att tänka på Amelia ‒ medan Lina har en delikatessaffär på Södermalm. Där, liksom vid ett antal restaurangbesök, får Holst tillfälle att utöva sin bästa sida, att skriva om mat och dryck så läsaren blir sugen. Och i sann feelgoodanda händer det förstås potentiellt omvälvande saker som gör att de båda hamnar i nya utmanande situationer.
Utan att gå i detalj om dem finner sig systrarna så småningom i Vadstena, där jag aldrig har varit, men tror att en hel del läsare kommer att strosa runt i sommar på jakt efter de näringsställen och andra turistmagneter som finns där. Samtidigt har en ung kvinna, nyss utgången från gymnasiet, försvunnit, och henne får man följa i separata kapitel som länge i stort sett på egen hand bildar deckardelen av den här historien.
Man förstår ju att de båda (eller möjligen de tre) spåren ska löpa samman vad det lider, men när de gör det är det alltför slumpmässigt för att jag ska bli helt nöjd. Det beror nog på att jag kommer till den här historien från deckarhållet, där sammanträffanden av den sort som trots allt inträffar i verkligheten inte brukar ses som helt lyckade. Men det är en förhållandevis trivsam väg fram dit, och förutom att skriva om mat och dryck kan Christoffer Holst faktiskt både berätta en historia och skildra karaktärer så att man får sympati för dem. Det skrivs många långt sämre böcker i underhållningslitterära genrer.
Jag brukar också gilla Anja Lundqvist, som är en av de flitigaste inläsarna av ljudböcker på senare år. Men här trampar hon fel ett par gånger för mycket för att jag ska vara nöjd, och osten Brillat Savarin vill jag nog gärna ha med något slags franskt uttal, inte som om det rimmar på "grillat mandarin".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar