Sista delen av trilogin om Trevald går på samma tema, att vuxenvärlden inte uppmärksammar honom och de mer eller mindre fantastiska saker som händer. Här har han födelsedag, men hans föräldrar gör inte mycket för att fira den. När Trevald med hjälp av en ande (inte i en flaska eller lampa, men väl en kanna) lyckas få fram en tårta tror båda föräldrarna att det är den andra som har köpt den. Han får däremot inte äta av den, för att äta sötsaker på morgonen är helt otänkbart. Istället får han följa med sin mamma på en shoppingrunda med målet att hitta en hatt i exakt rätt grön nyans för att matcha hennes nya dräkt. Däremellan är hon upptagen med vad hon ska göra av de rester som finns i kylskåpet − gryta eller aladåb? Och Trevalds pappa tänker på månadens räkningar.
Det går inte att komma ifrån att effekten av det här temat, Trevalds osynlighet, minskar något efter hand som det upprepas. Jag tycker dessutom att den första boken skildrar det bäst, men det kan vara nostalgifaktorn som spelar in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar