Privatdetektiven Urban Krook i Malmö är tillbaka i ett nytt fall med lika fantasieggande titel som de tidigare. Jerusalem i det här sammanhanget är några kvarter i östra delen av Malmös innerstad:
och den karta man får till hjälp är högst motiverad. Dels är det inte alldeles lätt att hänga med när Krook går på jakt i den trånga och vindlande gatorna, dels är det inte möjligt att titta på moderna kartor för att följa med. Kvarteren revs nämligen på sextio- och sjuttiotalen och ersattes till stor del med Caroli City.
Vid den tid den här boken utspelar sig är det ett nergånget område, om än kanske inte så förslummat som det sedan var (eller framställdes) när det skulle rivas. Folk bor i omoderna lägenheter i hus som rymmer inte bara bostäder utan också små verkstäder, butiker och näringsställen. Det har på den här begränsade ytan hittats inte mindre än tre döda kvinnor på kort tid, men det är inte det som gör att Krook får anledning att ta sig till den här delen av Malmö. Nej, han anlitas av en man som påstår sig vara bevakad, rentav förföljd, utan att han förstår varför eller av vem. Det förstår inte Krook heller förrän efter många turer och vändningar.
Det är inte bara jag som tänker på Jack the Ripper på grund av de tre upphittade döda kvinnorna och den ruffiga miljön. Även några av karaktärerna i berättelsen gör den kopplingen, men jag hade gärna sett att vi läsare hade fått känna oss smarta på egen hand.
Det är både spännande och välskrivet, inte bara vad gäller miljöerna. Även själva deckargåtan har kvaliteter som gör att den sticker ut i förhållande till mycket annat. Krook får jobba för sitt arvode, men lyckas också knyta ihop ett antal trådar som nog inte alla trodde hade med varandra att göra. Dessutom är hela intrigen en uppvisning i hur det kollektiva medvetandet kan ta överhanden (med god hjälp av pressen) och skapa något som inte finns, åtminstone inte i den formen.
På insidan av skyddsomslagets främre flik finns förresten det här:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar