Fortfarande tycker jag att Novellen i P1 letar efter sin form och nivå, trots att det här är den nionde sedan det nya konceptet introducerades i början av hösten. Men den här berättelsen är definitivt en av de bästa, fast det är svårt att förklara varför. Varje innehållsreferat skulle få den att verka som något det går tretton på dussinet av, vilket inte alls är fallet. Det får räcka med att det handlar om en mor, som berättar om sina två söner, som likt älgkalvar har försökt frigöra sig och skapa en egen tillvaro. Det finns en olycksbådande underton av att det inte har gått särskilt bra, och den är ytterst väl balanserad. Kanske är det den som lyfter hela historien, funderar jag nu efter lyssningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar