Även om man har cancer och snart ska dö finns det vissa saker man inte ändrar på. Dit hör att vara tomte på julafton. Här finns inte ens längre några småbarn som motiverar tomtandet, men den dödssjuke "farsan", som till och med har hunnit få relativt stora barnbarn, biter ihop och byter om. Vad som händer sedan är något av ett mysterium, både för den anonyma berättaren och för oss läsare. Ibland är ett sådant slut frustrerande, men här fungerar det bättre än något annat hade gjort, tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar