Det här är den sortens dikter som jag har svårast att ta till mig. Det känns hela tiden som om jag är i närheten av att förstå något som jag inte får grepp om. Innehållet, som jag tolkar det, svävar mellan dröm och verklighet. Kanske är det här läsning som vinner på att diskuteras med någon medläsare.
(Storkriket är ett område där kommunerna Lund, Eslöv och Sjöbo gränsar till varandra; Vingpennan är en skrivtävling med utgångspunkt däri. De sex nominerade bidragen (av sammanlagt 111!) har tryckts upp och distribuerats till bibliotek i området, men kan också läsas och höras här.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar