Jöns Ols toft är ett bostadsområde i västra Lund, och den här boken kom 2015 på initiativ från några boende, med hjälp från det kommunala bostadsbolaget LKF och Hyresgästföreningen. Den består av några sidor historia samt ett antal korta intervjuer med folk som bor där, beledsagade av foton från deras i grunden likadana vardagsrum. Det är en rätt kul idé – man får se allt från maximalism ("Jag skulle gärna vilja ha nya enfärgade tapeter i vardagsrummet, men jag orkar inte flytta undan alla saker") till minimalism ("Vi tycker det är skönt med lite saker"). Någon har bott där sedan husen var nya på sextiotalet, någon annan är nyinflyttad och en tredje håller på att packa för att flytta därifrån. En bonus för mig var att det dök upp ett par bekanta ansikten.
Men det var inte anledningen till att jag klickade hem den här boken från Bokbörsen förra året. Faktum är att den Jöns Olsson som området är uppkallat efter var min farfars farbror, och jag kommer inte från en släkt där det dräller av saker som är uppkallade efter oss. Förutom själva området är det numera ett kvarter med namnet Jöns Ols samt en busshållplats, också kallad Jöns Ols toft. Bakgrunden till detta är att det fanns en gård där hyreshusen nu ligger, och den gården var han den siste brukaren av. Han dog redan 1941, hans hustru 1945 och riktigt vad som hände åren däremellan har jag inte fått klart för mig. Det är som med annan släktforskning – det finns alltid något mer att kolla.
Jöns var född 1865 i Vallkärra (där hans bror, min farfars far, stannade kvar) och kom efter lite flyttande mellan olika arbeten som dräng till Sankt Peters klosters församling, som omfattar stora delar av nuvarande västra Lund. På den tiden var detta ren landsbygd, om än precis på gränsen till Lunds stad. (Den som själv vill orientera sig söker förslagsvis på "Jöns Ols" på Lantmäteriets tjänst Min Karta och hittar då kvarteret, som ligger precis där gården låg.) Han gifte sig med dottern till dåvarande arrendatorn och fick därmed chansen att ta över. Jöns och han hustru fick en enda dotter, som för övrigt bodde i ett av husen i området som uppkallats efter hennes far, ända fram till sin död nittio år gammal i slutet av sjuttiotalet. I hennes bouppteckning finns en avskrift av ett testamente som föreskriver bland annat detta:
Det står också på listan att kolla vad församlingen gör med dessa fonder nuförtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar