281. Caroline L. Jensen: Rovdjur

Senast klagade jag på ojämnheten hos Caroline L Jensens noveller, och den här är tyvärr inte särskilt skräckinjagande, snarare underlig. Det är som om hajen i Hajen och Hannibal Lecter i När lammen tystnar råkar befinna sig i samma stad, ett sammanträffande som även i genren känns som lite för mycket. Då är en av de bärande idéerna i historien bättre, men den kan inte avslöjas här av spoilerskäl. Kanske den idén hade gjort sig bättre på egen hand, men den lider tyvärr av att kräva ett rejält sammanträffande för att kunna bli av.

268. Caroline L. Jensen: Smårå septemberskog

De är ojämna, Caroline L Jensens noveller, publicerade styckevis på Storytel. Men den här var bra i sin relativa enkelhet, där gammal klassisk skräck i skogsmiljö möter en modern författare in spe som lånar en stuga och drabbas av bristande mobiltäckning.

257. Caroline L. Jensen: Plock plock

Det går att skriva novell om det mesta, men jag hade nog inte själv kommit på tanken att skriva om hur huvudpersonen samlar avklippta naglar, sårskorpor och annat avskrap i en burk i sitt sovrum. Jag väljer att se det här som en övning i att skilja mellan känslorna skräck - som det inte framkallar - och avsmak - som det framkallar i inte så liten grad. När övningen är över vill jag helst inte tänka mer på det här.

215. Caroline L. Jensen: Ser dig

Skräcktemat den här gången är det närmast överanvända "kvinna i ensligt hus tror sig förföljd av galen exman". Men här tar historien en intressant vändning, trots att den länge känns mycket förutsägbar. Det är lite synd att det tar så lång tid, även om det bara är en kort novell, för jag tror många ger upp tidigare än så.

214. Caroline L. Jensen: Husdjur är inte tillåtna på Pärlan

Demens är för mig förknippat med viss skräck, så den här novellen med motiv från äldrevården (Pärlan är ett "ålderdomshem", så jag undrar när det utspelar sig egentligen) kunde varit läskig. Tyvärr övergår den i så kallat skräckel, som inte är min favoritgenre.

211. Caroline L. Jensen: Bortom Brahms

I den här lilla skräcknovellen tar sig författaren an det potentiellt gastkramande med en babymonitor. Särskilt gastkramande blir det när det man ser i monitorn är något annat än vad som i själva verket händer i spjälsängen.

203. Caroline L. Jensen: Ankomst

Storytels skräcknoveller har jag ju haft synpunkter på tidigare, och jag var nästan benägen att släppa genren, men det var tur att jag inte gjorde det innan jag hade hört den här. Den höjer sig klart över de andra och är faktiskt riktigt läskig. Förutom att det dyker upp en kvinna utan huvud med jämna mellanrum är den också en liten nutidspärla i det att miljön är en ledarskapskurs på konferensgård.