Visar inlägg med etikett Halfdan Pisket. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Halfdan Pisket. Visa alla inlägg

lördag 2 maj 2020

88. Halfdan Pisket: Medborgare


Sista delen i den här trilogin handlar om James, tecknarens/författarens far, som kommit från Turkiet till Danmark, och så småningom skapar sig en stadig tillvaro utan droger, kriminalitet och fängelsevistelser. Men det tar tid att komma dit; länge lever han i vad som numera kallas utanförskap. Men Danmark och världen tränger sig på en och annan gång, påfallande ofta genom TV:





och där blir det genast relaterbart för mig, som har haft tillgång till dansk TV en stor del av den tid det handlar om.

Långa avsnitt i den här delen är tecknade helt utan texter, vare sig textplattor eller pratbubblor (som förresten genomgående är mycket ovanliga), och det brukar jag ha svårt för. Här fungerar det ovanligt bra, av något skäl som jag inte riktigt kan göra klart för mig själv. Frågan är om inte det här är det starkaste av de tre albumen.

söndag 26 april 2020

83. Halfdan Pisket: Kackerlacka


Andra delen i den här serietrilogin för huvudpersonen, författarens far, från Turkiet till Danmark. Det innebär att det blir mer bekanta kulturyttringar:


och omgivningar:


Han lever inte ett alldeles välordnat liv, vare sig privat eller yrkesmässigt, men ännu har författaren själv inte kommit till världen. Mitt relativt svala intryck efter första delen har ljumnat något, men mest för att det nu känns som om man vill knyta ihop säcken med den sista delen.

onsdag 15 april 2020

68. Halfdan Pisket: Desertör


På den distanskurs om tecknade serier som jag läste i höstas tipsades det ganska ymnigt om serieromaner som kunde vara lämpliga för studium - bland annat denna. Den blev inte läst då, men varför inte nu.

Författaren har intervjuat sin far om dennes uppväxt och ungdom i en by i Turkiets nordöstra utkant, men redan när det börjar har han hunnit bli gammal nog att hamna i fängelse för att han har deserterat från den turkiska armén:


Stilen med svart och vitt i skarpa kontraster snarast förstärker det utsatta i tillvaron, men jag blir inte helt fångad av historien. Jag undrar om det beror på att den så mycket lutar sig mot textplattor i rutorna och nästan saknar dialog. Det finns två delar till, men just nu är jag inte säker på om jag kommer att ta mig an dem.