134. Helena Marchmont: A Taste of Murder

Årets sista läsning innebar lyssning av den här tredje delen om Alfie McAlister som har ärvt sin moster Augustas stuga i Bunburry i Cotswolds i västra England. Som vanligt är det någon som dör under mystiska omständigheter - det börjar bli som i Midsomer, om inte värre, eftersom det här är koncentrerat till en och samma by. Den här gången är det en storbonde och köttproducent som blir ihjältrampad av en av sina egna kor, eventuellt relaterat till att han struntar i ekologisk produktion och gör sig av med besvärlig personal. Den ganska tunna historien lämnar utrymme för att ge ytterligare bakgrund om Alfie, inte minst om hur det gick för hans fästmö Vivian som vi har förstått är död, men inte riktigt hur och varför. Det går inte att komma ifrån att det blir lite baktungt, och inte särskilt relaterat till Bunburry. Men det är onekligen mysdeckare i sin mysigaste form, och ibland är det precis vad man behöver.

Årets sista läsning innebär också den traditionella kvantitativa sammanfattningen, som i år inte är någon munter läsning. 2022 har inte varit ett bra läsår (och inte ett bra lyssningsår heller). Jag avstår från att utveckla vad det kan bero på, och hoppas att 2023 ska bli bättre. 

	Böcker	Serier	Lyssnat*	Singelnoveller**	Summa
2013	127			1	128
2014	126				126
2015	122			5	127
2016	124	8		2	134
2017	120	40	23	103	286
2018	61	55	77	128	321
2019	102	40	54	174	370
2020	76	40	39	80	235
2021	71	18	41	112	242
2022	51	6	27	50	134

* förutom singelnoveller, och bara sådant som jag helt eller i huvudsak har lyssnat på
** både lästa och lyssnade

117. Helena Marchmont: A Murderous Ride

Inte bara en stuga, utan också en Jaguar visar det sig att Alfie McAlister har fått ärva efter sin moster Augusta. Den får en central roll i den här andra kortromanen, där Alfie råkar ut för det som så många huvudpersoner i kriminalgenren har råkat ut för före honom, nämligen att bli misstänkt för något han inte har gjort. Bunburry har faktiskt, trots sin ringa storlek, två poliser stationerade där, en som är systerdotterdotter (eller möjligen brorsdotterdotter) till en av de äldre damer som tagit sig an Alfie, och så hennes chef, som av alla tänkbara namn heter Harold Wilson. Han är verkligen ingen man önskar träffa på, fördomsfull och maktfullkomlig som han är.

Den här "svåra tvåan" är tyvärr betydligt svagare än den charmiga ettan, både vad gäller intrig och persongalleri. Motortemat passar inte riktigt ihop med den lantliga omgivningen, även om det naturligtvis sedan länge har funnits bilar även i Bunburry. Man får lite ytterligare back story om Alfie, någorlunda relevant, men nu tycker jag det är dags för hans vän Oscar att komma dit från London och sprida sina Wilde-citat mer än bara per telefon.

115. Helena Marchmont: Murder at the Mousetrap

Den här serien av kortromaner presenteras som "Miss Marple meets Oscar Wilde", så "what's not to like"? Mellan dessa båda motpoler finns en huvudperson, Alfie McAlister, som har fått ärva en stuga i en liten by i Cotswolds i västra England efter en moster som han inte hade haft kontakt med på många år. Däremot får man så småningom en back story som förklarar att han har tillbringat många barndomssomrar där, i byn Bunburry. Det är inte den enda Oscar Wilde-referensen; han har också en vän i London som han ringer och pratar med och som är benägen att citera Wilde lite för ofta. Miss Marple kommer i dubbel upplaga i form av två ogifta damer, väninnor till hans moster Augusta, och mycket intresserade av sin omgivning, inklusive att ta hand om Alfie.

Det här låter som om det kunde utspela sig när som helst de senaste nittio åren, men det är omisskännligt nära nutid, för det finns mobiltelefoner och andra moderniteter. Bunburry har till och med en indisk restaurang, och det är nog en okänd företeelse för miss Marple i original. Själva intrigen innehåller förstås ett mord eller åtminstone ett misstänkt dödsfall. De misstänkta är alla medlemmar i en amatörteatergrupp som spelar Agatha Christies Råttfällan, och det är alltså motivet till titeln. Man måste inte kunna pjäsen särskilt bra för att hänga med, tror jag, men kanske är det en fördel att ha sett eller läst den om man inte vill bli spoilrad.

Om man ska bedöma detta efter vad det utger sig för att vara, lättsam lyssning som introducerar en till en miljö och några huvudpersoner som kommer att återkomma i ett antal liknande (förutsätter jag) historier, är det utmärkt tidsfördriv. Jag lovar inte att hålla ut hela vägen - det finns just nu tretton stycken - men ett tag till åtminstone.