138. Jonas Moström och Roseanna Lagercrantz: Söndagssystrar

Det här är knappast en deckarnovell, för det förekommer inget brott och ingen utredning. Möjligen kan man kalla den en psykologisk thriller, när två systrar har maktkamp med utgångspunkt i att den ena behöver en njure och den andra kan donera. Men så enkelt är det inte när de har det förflutna de har, och den relation det har lett fram till.

137. Jonas Moström och Roseanna Lagercrantz: Lördags-Lucifer

Den här novellen skiljer sig från de övriga i den här löst sammanhållna serien genom att utspela sig på Irland. Det förekommer både rödhåriga och katoliker, så man får sin dos av lokalfärg, men så småningom finns det också en svensk anknytning.

Det handlar om ett mord på en ung flicka, som var döende i cancer. Det var bekant för alla i byn där hon bodde, så frågan är vem som skulle kunna ha ett motiv att döda någon som ändå hade dött inom någon månad. Det blir faktiskt inom ramen på en timme och en kvart en riktigt bra deckargåta. Polisen heter Wilbur, och det är för mig ett grisnamn, så jag hade lite svårt med det. Han har också en irländsk varghund vid namn Socrates, som får göra en insats av samma sort som siameskatten Cleo i Jan Mårtensons deckare om antikhandlaren Homan. Djur gör det alltid trivsamt i deckare, även om ämnet kan vara tungt.

136. Jonas Moström och Roseanna Lagercrantz: Fredagsfrossa

Efter ett tag inser man tillsammans med huvudpersonen att det är något fundamentalt fel med den från början vardagliga tunnelbaneresa som är utgångspunkten för händelseförloppet. Det är svårt att säga mer utan att förstöra för den som vill lyssna själv. Kopplingen till den aktuella dödssynden, frosseri, känns den här gången ganska svag.

135. Jonas Moström och Roseanna Lagercrantz: Torsdagstrauma

Den här novellen skyltar i sin dialog öppet med inspirationen från My Fair Lady, men det är ju ett tema som inte var nytt när filmen, som bygger på musikalen, som bygger på pjäsen (Pygmalion), som bygger på myten, kom. För att inte tala om att det har inspirerat till mycken annan kultur.

Här är det före detta succéförfattaren Harry Hammar som inte längre får något förlag att vilja ge ut det han skriver, men han har en ung snygg fru som kan ges en författarpersona och låta sig intervjuas och allt det där andra som författare numera gör. Då kan Harry få mer tid för att skriva och så kan hamsterhjulet snurra fortare för dem båda. Nu är ju det här en novell i serien om dödssynderna, så naturligtvis går det inte som planerat. Frågan är om inte den här var bäst hittills.

131. Jonas Moström och Roseanna Lagercrantz: Tisdagstyrannen

Titelkaraktären i den här novellen är skolvaktmästare, och eftersom han heter Christian faller sig ju öknamnet naturligt. Det börjar bra med ett av hans veckoliga prank som urartar, måste man nog säga, men följs inte riktigt upp med en lika bra avslutning. Men det är något med skolmiljö som är extra tacksamt ändå.

130. Jonas Moström och Roseanna Lagercrantz: Måndagsmord

Den här novellen handlar om "vem lurar vem", ett klassiskt tema, men mycket effektivt när det hanteras väl. Jag tycker att det fungerar här, när man får följa skådespelerskan Helena som planerar att ta livet av sin granne. Möjligen är hennes beskrivning av honom något överdriven, men det krävs väl för att det hon planerar ska kunna rättfärdigas i någon mån.

Av oklar anledning finns novellens inläsning två gånger efter varandra i ljudspåret, så den är inte så lång som den verkar, utan bara en dryg halvtimme.