84. Katherine Mansfield: Flugan

En novell som har en egen Wikipedia-artikel, det är en utmaning för envar som skriver om sitt läsande, för vad kan det finnas för nytt att säga då? I förhållande till Wikipedia kan man i alla fall dela med sig av sina intryck, nämligen att det är en skickligt utförd novell av den sort som kombinerar återberättande av något i det förflutna med en episod i nutid (läte det inte så klyschigt kunde man säga "i blixtbelysning"). När man ska analysera vad de båda har gemensamt blir det litteraturvetarfest.

200. Katherine Mansfield: Lycksalighet

Den som är lycksalig i den här novellen är den relativt nygifta huvudpersonen, Bertha Young. Hon är så nöjd med sin man, deras lilla dotter, deras fina hus, deras underbara trädgård och deras intressanta, kulturella och moderna vänner som ska komma på middag. Det står en upp i halsen efter bara några sidor. Och naturligtvis är det inte hela sanningen, för då hade det blivit en veckotidningsnovell. Det finns mycket mer att läsa på nätet om den här novellen för den som vill fördjupa sig, för det verkar vara en sådan som återkommer i skolantologier och analysuppgifter på litteraturkurser.

36. Katherine Mansfield: Trädgårdsfesten och andra noveller

Nu kan jag inte hitta tillbaka till det, men i något sammanhang relaterat till novellutmaningen som jag är med i dök denna samling upp som ett tips. Sedan dess har det hänt så mycket med min novellläsning att den nu inte leder till någon avbockning på listan, men man kan ju läsa noveller ändå, och det är ju om inte annat en ny författare i årets tema. Mansfield (från Nya Zeeland, men också verksam i England) är uppenbarligen ett stort namn, även om hon verkar ganska okänd i Sverige. Den här samlingen består av några hittills oöversatta och några nyöversatta noveller.

Jag har lite svårt för en del av berättelserna här; det känns som om de går högt över huvudet på mig. Ett par stycken av dem är däremot precis sådant som jag uppskattar. Titelnovellen, om en trädgårdsfest i slottsmiljö med potentiellt förhinder, är en sådan. Den kan den hugade läsa själv här, och därefter eventuellt läsa lite om här. "Den gröna filtklädda dörren som ledde till köksregionerna" har jag ju varit inne på förr, och parallellen till Downton Abbey är ju självskriven när en tjänsteande kommer och frågar: "Ursäkta mig, frun, men kokerskan ber mig fråga om frun har vimplarna till snittarna?" Lysande.