Med alla normala mått är detta inte bra litteratur. Att jag ändå lyssnar färdigt beror på lika delar fascination för uselheten och viss Maria Lang-anknytning. Det handlar om en "bokklubb", som det tydligen numera heter när folk träffas och pratar om böcker. (Den jag är med i kallar sig för bokcirkel. För mig är bokklubb fortfarande något som skickar bokpaket som man har glömt att avbeställa.) I den som är aktuell här ingår två kvinnor som har förekommit i ett par tidigare böcker, och som nu har bjudit in tre "väninnor" vardera, så de är åtta sammanlagt. Det är ett underligt upplägg, inte minst som de verkar räkna relativt ytligt bekanta som väninnor.
De startar i stor stil med att åka till Nora, Maria Langs hemstad, där hon lät ett antal av sina deckare utspela sig, och där råkar en i sällskapet ut för att ramla eller bli knuffad så hon slår huvudet i sockeln på Maria Lang-statyn vid strandpromenaden. Sedan läser de Maria Lang till varje träff, och det beror väl inte på annat än att författarna till detta epos/opus också har skrivit en Lang-biografi, som kan återanvändas på ett praktiskt sätt.
Sedan händer det i stort sett ingenting förutom att en av medlemmarna dör under en möhippa. (Jag trodde att möhippa ordnades av brudens närmaste väninnor och inte hennes nystartade bok"klubb", men jag kan ha missuppfattat det.) Däremellan är det samtal, samtal, samtal med upprepningar av allas familjeförhållanden, inklusive äktenskapsproblem och otrohetsaffärer. (Jag trodde inte att man pratade om sådant med sina nya bok"klubb"svänner, men jag kan ha missuppfattat det också.) Damerna är visserligen yrkesarbetande, men i sådana positioner att de kan ägna mycket tid åt arbetsluncher, spafrukostar, lyxfikor med mera dylikt, där dessa bekännelser kan äga rum. Det blir rika tillfällen till namndroppning, och inte bara av kända personer, utan även kända restauranger, kända viner och kända Östermalmsgator.
Det förekommer viss polisutredning, men det känns som ett pliktskyldigt inslag. Utredaren är mycket generös med att inviga de två cirkelinitiatriserna i vad som händer, men annars skulle de förstås inte kunna vara huvudpersoner på det sätt som "handlingen" kräver. Varken han eller de båda gör någon aktiv insats som leder till uppklarandet av det som har hänt. I stället beror det på ett överhört samtal, vars innehåll i varje anständig deckare hade presenterats tidigare än i sista femtedelen. Som sagt, detta är fascinerande dåligt på så många sätt.
