Vesper Johnson, kriminalintendenten som i föregående bok introducerades som Trenters genomgående detektiv, är den här gången något mindre manierad. Den knäande gången förekommer knappast alls, utan han nöjer sig med att stryka mustaschen och vara gåtfull när Harry Friberg är nyfiken. Omslaget på den här 80-talspocketen har bilden lånad från TV-serien där Stig Grybe, som jag minns det ganska lyckat, porträtterade Vesper Johnson.
Harry Friberg blir som vanligt inblandad i något skumt. Här är det Förenade Flyg som firar ettårsjubileum, som ska fotograferas. Sedan blir det kräftskiva, alla uppträder underligt och ett flygplan störtar. Intrigen har fler trådar än vanligt i genren, men jag tror jag genomskådar i alla fall ett av villospåren på ett tidigt stadium, även om jag inte drar rätt slutsatser av det hela vägen. Frågan är om läsaren har en rimlig chans att göra det med den information man får. Annars är min invändning att det är lite för många vittnen som minns lite för exakta signalement på personer man sett för flera veckor sedan.
Som vanligt är det alltså sommar hos Trenter, men det blir lite höstligt mot slutet. (Någon borde förresten undersöka hur vädret används som metafor för utredningens framsteg.) Jag har inte tänkt på det tidigare, men det är påfallande hur Harry Friberg drar slutsatser om de misstänktas karaktär utifrån deras hakform, som tydligen kan vara antingen "bestämd" eller "vek". Eventuellt var det mindre kontroversiellt på 40-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar