söndag 13 december 2015

121. Delphine de Vigan: Ingenting kan hindra natten


Det här är inte vad jag brukar läsa, men jag hade turen att vinna en tävling hos bloggen Kulturkollo förra hösten. Sedan har det av någon anledning inte blivit av att jag har läst den, otacksamt nog, men det ville jag ju egentligen ändra på.

Det är vad jag förstår en självbiografisk roman, men författaren skriver om sin döda mammas liv. Barndom och uppväxt skildras med hjälp av intervjuer med levande släktingar. Det finns också brev och bandinspelningar bevarade som fullständigar bilden. Så småningom föds författarens alter ego och hon blir själv en del av berättelsen. Modern har inte haft ett lätt liv, och det har inte alltid varit lätt att leva med henne, förstår man. Stundtals är det lite för deprimerat för min smak.

Alldeles i början figurerar Rue de Rochechouart, där familjen bor och en liten park, som måste vara precis vid det hotell jag bodde på 1997 (följ länken, vänstra kanten av bilden), enda gången jag har varit i Paris. Omotiverat roligt, tyckte jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar