lördag 10 mars 2018

39. Niviaq Korneliussen: Homo sapienne


Grönland är det sällan vi får några kulturella intryck från. Jag är rätt säker på att jag aldrig tidigare har läst en bok därifrån, men den här romanen från 2014 har blivit relativt uppmärksammad - för att vara grönländsk, får man väl tillägga. (Det är författaren själv som har översatt till danska.)

På ett ganska intressant sätt handlar det om fem unga grönländare, som är berättarröst i varsitt avsnitt om sådär trettio sidor, där det förekommer både traditionellt berättad text och inslag av dagböcker, SMS och chatt. De fem känner varandra på lite olika sätt, och förekommer därför i varandras berättelser, så det gäller att vara vaken när de olika spåren korsar varandra. Det här gör också att det är en bok som skulle vara ovanligt intressant att läsa om, när man nu vet hur det hänger ihop.

Det är ingen komplicerad intrig där allt ska falla på plats, utan mer ett utsnitt ur de fems tillvaro i den grönländska huvudstaden Nuuk. Där gör de ungefär samma saker som unga människor gör i skönlitteraturen och i verkligheten på andra håll i världen. De festar (hemma och på lokal), de söker efter en identitet (sexuell och annan) och de funderar över om man ska stanna eller flytta någon annanstans. Själv känner jag mig lite överårig, men jag tycker ändå att det är något med berättelsen som fångar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar