lördag 28 september 2019

260. Maria Lang: Svar till Ensam Eva


Frågan är varför personförteckningen är så luftig och förnamnsbaserad den här gången:


när de medverkande trots allt uppträder med efternamn i intrigen. Någon gång måste jag ha läst den här tidigare, för jag kände mycket väl igen scenen när offret uppvisar sina läroboksmässigt karaktäristiska symptom på förgiftning, men i övrigt hade jag glömt vad det handlade om. Det är inte heller en av Langs mest minnesvärda böcker; det tar tid innan det händer något (mordet sker på sidan 154 av 237), och hur Christer Wijk lyckas lösa gåtan får vi knappt reda på. Det är snarast ett infall som visar sig vara riktigt.

Som i flera av de närmast föregående böckerna är Lang mest upptagen av lokalhistoria. Här är det den åldriga mormodern som föreläser för vem som vill höra på om kvarteret där hon både är född och fortfarande bor. Resten av familjen verkar ha hört det förr, för de fyller i när det passar, även den fjortonåriga dotterdottern. Det är inte helt ointressant, men tyvärr inte alls relaterat till deckargåtan. Men eftersom det mesta utspelar sig i Skoga är det inte så mycket opera den här gången.

Dagmar Lange lär i verkligheten ha varit rolig. Jag har ändå inte fått uppfattningen att hon var utpräglat självironisk, och därför tror jag inte att det är en medveten självparodi när hon låter Christer Wijk säga: "Vår mördare har flera giftdoser på lager, och länspolischef Anders Löving kan inte avvara mer folk förrän efter veckändan." Men det är ungefär så det brukar vara när det har dött någon i hennes böcker.

Allra roligast är hon - gissningsvis helt ofrivilligt - när hon försöker vara modern och uppdaterad. Sedan några år är det mesta som ska beskrivas negativt "läskigt". Men nu har hon fastnat för "toppen-" som förled, och det verkar användas ganska oberoende av den talandes ålder. En hostmedicin är "toppenbra", Christer Wijks hustru Camilla Martin är "toppenskön" och ett åskväder är "toppensnyggt", och kanske fanns det folk som sade så 1979. Men tillåt mig att tvivla starkt på att en fjortonåring rekommenderade sin mammas mat med orden "hennes toppenhäftiga gäddsufflé".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar