Det är helt naturligt att Camilla Martin står först bland de medverkande i 1978 års Maria Lang-deckare:
för hon spelar huvudrollen i en utsträckning som hon inte gjorde ens för tre år sedan i Dubbelsäng i Danmark. Men hennes otrohetshistoria därifrån och de påföljande problemen i äktenskapet med Christer Wijk ältas om och om igen i den här boken, som vore hon nyss hemkommen från Danmark. Det är tydligt att Langs sympatier ligger hos den kvinnliga parten, och att Christer beskrivs som lika upptagen av sitt yrke men mindre benägen att ändra på det. Det krävs att han blir uppläxad av både sin mor och Camillas impressario för att det ska hända något.
Vid sidan av den intrigen är Lang relativt upptagen av att skriva hembygdshistoria om Hagby gård utanför Skoga/Nora:
med utgångspunkt i en dagbok från mitten av 1800-talet. Mellan de här delarna ska det också finnas plats för en mordintrig, och det blir det tyvärr inte riktigt. Men den känns ändå oviktig - och man förstår att inte ens författaren är särskilt intresserad av den - för den som har dött, redan när boken börjar, är en polis i tjänst. Därför blir inte alls den täta stämning som Lang annars har varit så bra på, när både offer och mördare finns i en liten krets och känner varandra väl.
Om man alls ska minnas den här boken är det för att det är första gången som Christer Wijk träffar Jan Torén, nu tolv år, och den senare får tillfälle att vara till viss nytta vid upplösningen. För oss som har vuxit upp efter Palmemordet är det också intressant att det figurerar ett vapen med kaliber 357 Magnum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar