I den här sagan ryms mycket som är bekant även för den som aldrig har läst om Völsung och hans ättlingar. Det är nämligen här som Sigurd Fafnesbane dödar draken Fafner. Vidare förekommer Brynhild och Gudrun som rivaler om honom - annars är det ju ofta männen som är rivaler om stolta jungfrur - och Atle, som ska vara hunnerhövdingen Attila. Det rör sig på gränsen mellan historia och myt; det finns personer i berättelsen som har funnits, eller åtminstone har verkliga förebilder, men också sådana som är fiktiva. (Oden själv dyker upp några gånger, till exempel.) Kanske är detta den sortens litteratur som är mer intressant att ha läst än att faktiskt läsa, men det gick absolut att ta sig igenom utan plåga. Däremot är jag fortfarande inte så intresserad av Wagners operor på temat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar