154. Dimitris Alevras: Röster

Årets sista radionovell handlar om en utbränd, arbetstränande man som tipsas om en AI vid namn Juno, som man kan föra riktiga samtal med, enligt tipsaren. Jag blir inte helt klar över vad det eventuella budskapet här är, men det är en historia som knappast hade kunnat skrivas tidigare än i år.

Inför 2026 ska jag överväga om Novellen i P1 är värd att fortsätta följa, för det är alldeles för ofta som jag är missnöjd, ser jag när jag tittar tillbaka på årets inlägg. Livet är för kort för att etc.

Det här blir också årets sista inlägg, så det är dags för den traditionella kvantitativa sammanfattningen av årets läsning, som vanligt inklusive jämförelse med de tidigare år som bloggen har funnits. Det här är som synes trettonde året.

	Böcker	Serier	Lyssnat*	Singelnoveller**	Summa
2013	127			1	128
2014	126				126
2015	122			5	127
2016	124	8		2	134
2017	120	40	23	103	286
2018	61	55	77	128	321
2019	102	40	54	174	370
2020	76	40	39	80	235
2021	71	18	41	112	242
2022	51	6	27	50	134
2023	43	16	27	89	175
2024	53	13	36	38	140
2025	31	17	31	75	154

* förutom singelnoveller, och bara sådant som jag helt eller i huvudsak har lyssnat på

** både lästa och lyssnade

Det är väl knappast något i årets statistik som är värt att framhålla i positiva ordalag. Läsningen av vanliga böcker når en bottennivå, medan serier, ljudböcker och singelnoveller ligger på någorlunda samma nivå som de senaste årens genomsnitt. Med tanke på att både det planerade projektet med en serieroman i veckan och en omläsning av Tre Deckare havererade tidigt är det också ett år av goda föresatser som kom på skam (vissa ytterligare planerade åtaganden att förtiga). Nu känns det som om 2026 bara kan bli bättre.