140. Fabien Nury och Pierre Alary: Silas Corey. Zarkoffs testamente, del 2 av 2

I den här andra delen får äventyret sin upplösning, och man får också en liten antydan om vad som kan hända sedan. Eftersom vi befinner oss strax efter första världskrigets slut, delvis i Tyskland, kan ni ju tänka er.

De här albumen är fartfyllt tecknade och intrigen är egentligen också spännande. Ändå är det något som gör att de inte fångar mig riktigt, kanske för att det är så tydligt att det ska vara fängslande, och att manusförfattare och tecknare vet så väl vilka knappar de ska trycka på. I den meningen blir det snarare förutsägbart.

139. Fabien Nury och Pierre Alary: Silas Corey. Zarkoffs testamente, del 1 av 2

Det här är ännu ett av de här serieäventyren som är uppdelade i två volymer, och som alltså inte får sin avslutning inom dessa prämar. Det handlar om Silas Corey som väl får beskrivas som privatdetektiv. Hans uppdrag den här gången är att leta reda på arvingen till den stormrika madame Zarkoff, nog så angeläget eftersom hon ligger på dödsbädden. Hans jakt för honom till München alldeles efter första världskrigets slut, och det är verkligen en resa och ett mål som är präglat av tidens oreda och oroligheter.

Översättaren Marika Yamoun är däremot, kan man konstatera, Malmöbaserad:

80. Fabien Nury och Pierre Alary: Silas Corey. Aquilamysteriet, del 2 av 2

Här fortsätter historien om Silas Corey, detektiven (spionen med mera) som verkar fast bosatt på Hôtel Lutetia med alla tidens moderna bekvämligheter:

I den här delen får han närmare kontakt med Aquila, den tyske spion som har dragit i många trådar från sin undanskymda position. Det blir här och var ganska mycket action och inte det eleganta konverserande som i första halvan gjorde Corey till något besläktat med den klassiske gentlemannatjuven. Här är han mer befryndad med James Bond, även såtillvida att hans umgänge med det kvinnliga könet påminner om 007:s.

Det blir något mindre virrigt när historien nu ska knytas ihop, så jag är mindre kritisk än i föregående inlägg. Men den här sortens serier är nog ändå inte riktigt min bästa tekopp.

79. Fabien Nury och Pierre Alary: Silas Corey. Aquilamysteriet, del 1 av 2

Detektiven Silas Corey, den snajdige herre man ser på pärmillustrationen ovan, är såvitt jag förstår fiktiv. Men han är inplacerad i en miljö där det förekommer ett antal icke-fiktiva personer och företeelser. Dit hör exempelvis politikern Georges Clemenceau:



och hans tidning. Den hette ursprungligen L'homme libre, men på grund av censuren under första världskriget bytte den namn till L'homme enchaîné.

Corey är inte för fin för att samtidigt arbeta för två sidor i ett fall och dessutom få betalt av båda. Det är inte det enda som gör det förhållandevis virrigt. Jag har också lite svårt att hålla ordning på karaktärerna och var de befinner sig, när sidorna kan se ut så här:

Det är förstås ett medvetet spänningsmoment att vi inte får se vem som tittar i kikaren eller bär damasker, men det fungerar mer som frustration för mig. Det här är den sortens seriealbum som kommer i två delar, var och en med det traditionella antalet sidor, 64, så att det slutar mitt i något är mer förväntat.