I original heter denna bok Nutmeg, det vill säga "muskot", men inför skojigheten med att huvudpersonen heter Meg och kallas Nutmeg gav tydligen översättaren och/eller förlaget upp och valde en annan svensk titel. Hade det varit i ett recept hade kanske "en nypa salt" inte fungerat riktigt som översättning, men nu är det OK, tycker jag. En annan sak jag fastnade för vad gäller översättningen var att jag skulle vilja veta vad det är för maträtt som översätts med "flygande Jacob". För mig är det en mycket svensk rätt, men det kan ju finnas någon rätt med kyckling i ugn som påminner.
Detta var månadens cirkelbok på temat mat, och man får nog säga att den med råge uppfyller matkvoten. Inte bara titel och omslag utan också innehållet är starkt matrelaterat. Det handlar om Meg, som flyttar hem till sin sjuka mamma Valerie och hjälper henne med hus och trädgård. Det är ingen överdrift att säga att mat har spelat en stor roll i livet för Valerie, dels i verkligheten, dels i mer eller mindre bisarra historier om Megs barndom, där hon till exempel blir biten av en krabbkaka. En del av berättelsen handlar om Megs ansträngningar att innan det är för sent få veta mer om sin riktiga barndom, som hon nästan inte minns något av. En annan del handlar om hur hon lär känna trädgårdsmästaren Ewan, som inte påminner mycket om hennes förståndige pojkvän.
Frågan är om jag tycker detta är bra eller dåligt. Man hamnar lätt i fällan att vara cynisk om man inte gillar den här sortens böcker, men jag tror att det jag har emot just denna är att den är så lättuggad (om matmetaforen ursäktas). Ingenting är särskilt överraskande, det mesta är lite småtrevligt, och det som inte är trevligt, till exempel mammans sjukdom, är ändå fint och innerligt. Det är alltså egentligen inte dåligt, men det skulle kunna vara bättre på flera sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar