Åter en Sjöwall-Wahlöö, den sjunde i serien, där Martin Beck fortsätter att åka taxi mellan polisstationer, brottsplatser och vittnesförhör i Stockholm. Det känns lite ovant för mig, för jag trodde polisen hade egna bilar redan på den här tiden, 1971.
Kalle Lind har skrivit ett blogginlägg redan för ett antal år sedan om bland annat de allt lustigare namn personerna får i romanserien. Förutom dem han nämner där hittade jag i denna del poliserna Lenn Axelsson och Norman Hansson. (Men det är lite onödigt att han avslöjar mördaren i en av delarna jag inte har läst, tycker jag nog.) Palmon [sic] Harald Hult kan man se i den här lysande scenen ur Bo Widerbergs film Mannen på taket, med dialog närmast ordagrant ur boken. Det är nog läge att se om den snart.
Inte minst vill jag veta om scenen där de inkompetenta poliserna Kristiansson och Kvant ingriper mot fyllot Röven finns med. ("Sitt namn hade han av uppenbara skäl, ty kroppsdelen i fråga var helt dominerande och kom huvud, armar och ben att framstå som oväsentliga bihang.") Röven bär alltid stora mängder växelpengar på sig, eftersom de måste räknas och noteras om han skulle tas in och avvisiteras på polisstation (vilket Kristiansson och Kvant har gjort två gånger tidigare och behövt lägga tre timmar och tjugo minuter respektive sju timmar på.) Jag ska inte förstöra scenen med att återberätta den, men det figurerar en inkokt grisfot på ett mycket farsaktigt sätt.
Gunvald Larsson fortsätter förolämpa folk och sparka in dörrar. I böckerna framstår han som helt odräglig och inte alls med det drag av humor som åtminstone Rolf Lassgård ger honom i filmerna. Hans snobbiga sida kommer fram oftare och oftare, till exempel när han äter frukost: "Han lagade te, Twinings Irish Breakfast, rostade bröd och kokte två ägg. Tog fram smör, cheddarost och skotsk marmelad, tre olika sorter."
En rolig detalj är att tidpunkten för ett telefonsamtal på mordkvällen fastställs med hjälp av att TV visade ett program med Benny Hill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar