En ganska sen Poirot-deckare, publicerad 1959, som kombinerar två lovande miljöer - ett fiktivt emirat i Mellanöstern och en engelsk internatskola för flickor. Baksidan visat ett utdrag från sidan 74:
Det dröjer alltså ett bra tag innan någon dör, och sedan dröjer det i sin tur nästan lika länge innan en annan elev, Julia, tar saken i egna händer och konsulterar Hercule Poirot. Han gör entré på sidan 134 (eller snarare gör Julia entré hos honom) och har bara ungefär 50 sidor på sig att reda ut hur en revolution i Ramat hänger samman med mord på internatskolan Meadowbank. Det kan verka som om boken därför blir lite baktung, men det är faktiskt inte någon nackdel. De historier som börjar på klassiskt Sherlock Holmes-vis med att det mesta redan har hänt och ska återberättas för den nyinkopplade detektiven lider ibland av att det berättas för mycket och händer för lite. Här får vi vara med både i Ramat och på Meadowbank medan det händer. Inte minst tycker jag det är roligt att någon annan än Poirot får vara huvudperson, och jag fastnar särskilt för skolans rektor miss Bulstrode. Hon tappar inte fattningen för att någon skjuter hennes gymnastiklärarinna, utan tänker på sin skola i första hand:
"I hope you're not expecting any more murders?""No, no.""I'm glad of that. I doubt if any school could survive two murders in one term."
Har man läst lite Agatha Christie vet man att ett av hennes knep är att någon inte är den han eller hon utger sig för att vara, ibland av skäl som inte behöver göra vederbörande till mördaren. Här kommer knepet till ny användning på ett kreativt sätt.
Det engelska omslaget visar, utan att avslöja för mycket, några viktiga element i berättelsen. Omslaget på min svenska utgåva tar mer upp det symboliska i titeln:
Jag föredrar nog det engelska ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar