57. Fredrik Backman: En man som heter Ove

Jag köpte den här boken eftersom det fanns signerade exemplar att beställa i en nätbokhandel:

Och så läser jag förstås Fredrik Backmans blogg och tycker han är rolig för det mesta. Därför hade jag nog väntat mig att boken skulle vara just roligare än den är. Den är däremot bra på ett annat sätt, berättad med stor sympati för både Ove och dem han kommer i kontakt med. Ove är kvarterets ordningsman, som varje morgon till exempel noterar registreringsnumren på alla bilar som står på dygnsparkeringen och jämför med gårdagens bilar, så ingen står där för länge. Många gånger tycker jag att beskrivningen av honom och vad han gör är på pricken, även om det förstås (och som tur är) är ovanligt att man stöter på någon som kombinerar alla hans egenskaper i den grad han gör det. Det jag eventuellt har att invända när jag har läst klart är att jag är lite missnöjd med mig själv som går på alla knepen och berörs på precis det sättet som författaren säkert har räknat ut att man ska. Min bokcirkelkompis har också läst den och tyckte nästan som jag. Och så tycker jag ibland att det blir lite jobbigt med en hel bok som är skriven på samma sätt som han bloggar, men det kommer man in i efter hundra sidor eller så.

Enligt baksidestexten är boken "klar för svensk filmatisering". Jag tycker Ove på omslaget är lite lik Johan Rheborg, men det finns kanske andra som är lediga. Många som kommenterar författarens blogginlägg i ämnet nämner Kjell Bergqvist, men det tycker jag känns lite förutsägbart. Hellre Loa Falkman, som också föreslås där.