Skurkarna den här gången är ingen av de gamla vanliga, utan tre bröder Max: Arkimedes Max, Mox Max och Mix Max. (Man undrar hur deras föräldrar tänkte när de fick sina förnamn.) Arkimedes uppträder som "trolleriprofessor", men bedriver också brottslig verksamhet i form av vad man i verkligheten skulle kalla värdetransportrån. Via Byköping, Köpenhamn och Tyskland kommer Agaton Sax och Lispington (se omslagsbilden ovan) till England och slottet Enkronan, där bröderna fångas in av Scotland Yard, ovanligt nog. På vägen åker de nattåg från Köpenhamn mot Köln, och Lispington uppträder som "konduktör vid de tyska statsbanorna" i "den välkända gröna uniformen". Som vanligt har han lite svårt för sig, inte minst som skurkarna försvinner från sin kupé en efter en innan han hinner klippa deras biljetter.
Jag minns mycket väl denna pedagogiska utläggning från när jag läste boken senast, även om det bör vara omkring 30 år sedan:
Däremot hade jag glömt det här, som kanske gick något över min horisont då:
Faster Tilda lämnar den här gången Byköping och gör viktiga insatser genom att låsa in en skurk (eller om det nu är en riktig pilot) i bagageutrymmet och sedan med viss assistans landa planet.
Antingen har Byköpings-Posten nyanställt en sättare sedan tidigare böcker, eller så har författaren slarvat. Han heter nu Pettersson, men har tidigare hetat Johansson. Och så får man konstatera att man rör sig i fel sammanhang som inte kan identifiera vare sig "den oerhört karakteristiska doften av nytryckta tusenpundsedlar" eller "det karakteristiska ljudet av någon som räknar ettusenpundsedlar".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar