Lars Tobisson, som var först partisekreterare och sedan förste vice ordförande i Moderaterna under Gösta Bohmans tid som partiledare, har skrivit en biografi över Bohman, som han själv i förordet säger "kan betecknas och - av den som så önskar - avfärdas som ett vänporträtt". Jag tycker nog att han balanserar relativt väl så att man får en bild av Bohmans både goda och mindre goda sidor. Är det någon gång man märker att det är en moderat som är författare är det snarare när Olof Palme och socialdemokratin nämns.
Bohman valdes till partiledare när Moderaterna var det minsta av de tre borgerliga partierna och hade fått 11,5 procent av rösterna i riksdagsvalet 1970. Han valdes på det ovanliga sättet att en extrastämma kallats eftersom samarbetet mellan den sittande partiledaren Yngve Holmberg och Bohman, som var förste vice ordförande, sedan länge inte fungerade, och någon av dem behövde alltså plockas bort. (Valberedningen hade med en rösts övervikt föreslagit att Bohman skulle väljas.) Sedan skedde det inte riktigt lika ovanliga, men ändå ganska sällsynta, att Bohman ledde sitt parti genom tre valrörelser där partiets andel av rösterna steg varje gång. När han avgick var partiet nästan dubbelt så stort, hade blivit störst bland de borgerliga och suttit i regeringen i två omgångar 1976-78 och 1979-81.
Tobisson skriver förstås mycket om de elva år Bohman var partiledare, men också intressant om tiden både före och efter. Allra mest intressant är kanske de insprängda kapitel som ger en mer personlig karaktäristik, till exempel "Kvinnosyn", "Frilufts- och tävlingsmänniska" och "Hemma hos Bohmans". Inte minst det förstnämnda ger en fylligare bild utöver de anekdoter som brukar återkomma (varav Per T Ohlsson återger en här). Roligaste episoden är när statsrådet Britt Mogård sätter honom på plats med att säga "Vad du ser bra ut, Gösta, och så snygg du är i håret!" - vid en regeringslunch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar