För sin tid (1950-talet) och genre (pusseldeckare) är det här en nästan parodiskt typisk bok. Kyrkoherden Axel Lind hjälper den matglade landsfiskal Larsson med utredningen av först ett, sedan två dödsfall. Är det första egentligen ett mord eller bara ett olycksfall? Och det andra, som kommer så lägligt för någon, dock ännu oklart vem? Kyrkoherden studerar noga var det finns tvålrester på den döda kroppen, kranarna, dörrhandtagen, nyckeln och vattenskopan i den badstuga där den döda pigan Elsa hittas. Landsfiskalen kan komplettera med sin ämbetsauktoritet som gör att han kan fråga ut gårdens ägarinna, hennes undergivne man, två söner och övriga tjänstefolk, men frågan är ändå om inte vissa hellre talar med kyrkoherden.
Mellan varven är det också ganska roligt. Kyrkoherden är en man med humor och självdistans som kör motorcykel och praktiskt nog har nycklar till de flesta hus i församlingen. Han är också ett par decennier före Tage Danielsson med att fundera över sannolikhet: "- Allt som inträffar är sannolikt, förklarade kyrkoherden. Annars skulle det inte inträffa." Och som det dricks kaffe sen!
Håkansson verkar ha skrivit ett par deckare till (det är inte alldeles lätt att söka på en författare med ett så vanligt namn), men annars inte lämnat några djupare spår. Synd, för själva hantverket behärskar han verkligen. Metoden att ta livet av någon är på sitt sätt lika originell som vissa av H-K Rönbloms.
Eventuellt har boken haft ett skyddsomslag, men det symboliska i pärmens motiv förtjänar ändå att synas, både spindelnät och en vad man förstår relativt uppstirrad läsare:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar