På två sidor per myt avlivas här 101 historiska myter. Det betyder förstås att det är ganska kortfattade avlivningar och att boken inte gör sig för sträckläsning. Jag har därför haft den liggande ett bra tag och läst några per dag, och det är nog så man får göra om man vill ha den till annat än bläddring.
Det är förstås en del Hitler (hans sexuella läggning och utrustning, Autobahn och påstådda efternamn Schicklgruber), en del mat (Karl XII och kåldolmarna, Marie Antoinette och bakelserna) och en del detroniserande av hjältar (Kristian X och davidsstjärnan, Wilhelm Tell och äpplet, Gutenberg och boktryckarkonsten). En del av exemplen uppfattar jag nästan som mer kända i egenskap av myter än fakta. Författarna har också en generös syn på vad som är historia; här finns till exempel med sådant som att Sherlock Holmes aldrig säger "elementärt, min käre Watson" och att Mary Shelleys monster inte heter Frankenstein.
Allt är alltså inte nyheter. En stor del av behållningen tycker jag därmed ligger i förklaringarna till hur myterna har uppkommit, ofta på något av två teman: viljan att framhålla goda sidor hos en härskare eller liknande och det omvända, i de fall härskaren visat sig inte vara värd eftervärldens uppskattning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar