onsdag 31 oktober 2018

266. J.K. Rowling: Harry Potter and the Prisoner of Azkaban


Som i de två tidigare böckerna fastnar jag för de vältecknade bikaraktärerna, inte minst bland lärarna på Hogwarts. Det här läsåret börjar Harry, Ron och Hermione med ämnet spådomskonst och träffar den till synes halvfnoskiga professor Trelawney, som verkligen är en minnesvärd karaktär. (Har vi inte alla haft en SO-vikarie på högstadiet som verkade fullkomligt borta?)

Bland de övriga ges den här gången Rons bror Percy lite mer utrymme, eftersom han har blivit head boy. Själv skulle han tycka att det var alldeles för lite utrymme för att skildra hans viktiga värv. Han är ännu en av dessa vi älskar att hata, som gör det så roligt att lyssna på de här böckerna.

En mycket liten karaktär är morbror Vernons syster Marge, som medverkar alldeles i början. När man inte tror att det kan bli värre för Harry kommer det en släkting som tycker att det verkar som om han inte får tillräckligt med stryk på sin internatskola, och drar paralleller med sin hunduppfödning. Men somliga straffar de magikunniga genast.

Bokserien växer med huvudpersonerna, både till omfång och teman. Den här gången är det inte så barnvänligt hela tiden, även om en viss halshuggning inte blir av. Det kommer ju att fortsätta, vet vi som har läst förr och/eller sett filmerna. Men det här är en intressant variant om man är sugen på att återknyta bekantskapen men inte riktigt vill läsa alla sju delarna själv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar